Vägen till Borneos hjärta – del 2

I förra blogginlägget hade vi kommit till Dayakfolket där vi spenderade några dygn. Väntan på att få komma ut i djungeln var nu stor. Tankar som kom var hur naturen skulle vara, alla floder, träd, växter och inte minst alla djuren. Skulle vi se alla dessa exotiska apor, ormar och spindlar? I denna del får du läsa om när vi äntligen kom ut i djungeln efter otaliga dygns resande och några dygn hos Dayakfolket.

_MG_8564.jpg

_MG_8547.jpgDagen var kommen, vi satte oss i Hermas bil för att åka in till Putussibau för att möta upp Matiah och våra guider. Under de senaste dagarna hade regnet medfört översvämningar i Hermas by och vi såg nu vad som hänt i Putussibau som delvis var översvämmat. Vi fick vada i vattnet som nådde upp till knäna och i vissa fall ännu mer. Barnen lekte i vattnet medan vuxna tog sig fram så gott de kunde. Efter att ha gått igenom vattnet, lämnat av den del av packningen vi inte behövde ha med oss kom vi till slut fram till båten som skulle ta oss nedströms rakt in i djupa djungeln.

_MG_8605.jpg

_MG_8568.jpgFärden i båten tog ca tre timmar, till en början i odlat landskap och byar. Det dröjde inte länge innan landskapet förvandlades och den täta djungeln blev som väggar på vardera sida om floden. Jag kom på mig själv att fantisera om stora pytonormar som ringlade sig i träden och vattnet, krokodiler som stack upp huvudet nyfiket. Inget av detta dök upp till min besvikelse. Efter att ha suttit ner ett tag med ett stopp i en by på vägen var vi äntligen framme i den lilla by mitt ute i ingenstans som det kändes hoppade vi ur båten. Vi möttes av några boendes från byn som innehöll 5-6 hus där vi hängde upp våra hängmattor för att sedan snabbt skynda oss ner till en grenflod med klart vatten. Vi kollade med dem om det fanns krokodiler, men svaret blev då att det fanns i den stora floden ett par meter ifrån grenfloden, men inte där vi skulle hoppa i. Vi blev skeptiska, men lockelsen var för stor och snart var vi i floden och svalkade av oss.

_MG_8648.jpg

_MG_8640.jpgEfter att badat, ätit och tagit lugnt ett tag gick vi upp till byinvånarna som bodde ett par hundra meter från den camp som vi skulle spendera natten i. Utanför husen brummade en generator och inomhus satt dom och kollade på en champions leagematch med en bildkvalité vi inte ens haft i Pontianak. Vi var djupt in i djungeln och detta möte med västvärlden kom som en chock på grund av att det var så pass oväntat. På plats bjöds vi på arak (lokal starksprit) som vi först var skeptiska till, men artigt nog drack av. Kanske inte lika god som den efterlängtade whiskyn som vi inte lyckats få tag på, men okej får man nog allt säga. Med vår erfarenhet av toah (Lokal alkoholhaltig dryck) som vi hade festat på några dagar tidigare med en hemsk bakfylla var vi inte så sugna på att dricka i deras takt och tackade nej till mer efter två glas. Efter att ha spenderat några timmar hos byinvårnarna var det dags att gå tillbaka och nu i ett regn som hette duga.

 

 

Nu kröp det i benen, bara en natt till innan vandringen till Borneos hjärta ska börja…
Se mer foton i galleriet! 

Fortsättning följer…

One tree, one world UF

posted: Afrika 2012

Post a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*