Den långa väntan på att bli hel igen…

Förra inlägget slutade en rejäl krasch som både var omskakande mentalt som fysiskt. Även cykeln med dess utrustning fick känna på smällen med det svarta underlaget ordentligt. Jag anlände till campingen med blödande öppna sår, sönderriven tröja och cykel som inte längre rullade. Hur skulle detta sluta funderade jag när jag fortfarande var i chock. Även grovrutten ändrades i och med olyckan då dyrbar restid snabbt försvann från kartan.

wpid-IMG_9813.JPGDagarna gick på campingen efter att jag blivit omplåstrad och omhändertagen ordentligt av personalen. Framhjulet skickade jag med en i personalen till en cykelbutik i hennes hemstad och fick det lagat. Fälgen var kaputt, men resten kunde de återanvända. Även mitt Marathon XR däck som gått genom Afrika var nu kaputt och blev utbytt till ett billigare offroaddäck. Cykeln var nu redo för asfalt så som grusvägar bland bergen i Lesotho, rättare sagt så hoppades jag på detta. De främre packväskorna och styrväskan hade fått sin del av kraschen och hade flera större hål som jag lagade med den gamla cykelslangen och lim. Efter detta kändes det som att utrustningen var okej igen tillsvidare.
.
wpid-IMG_9824.JPGOm vi går vidare till det kroppsliga så gick det inte lika fort, efter några dagar tog jag bort bandagen och lät tvätta de öppna såren igen, för att sedan låta dem lufttorka. Det blev en lång dag stillaliggande med en bok i handen. Till slut var så gott som alla sår så gott som slutna. Sår skorporna kom och smärtan bestod men avtog allt eftersom. Såren på fotleden var jobbiga då det var precis vid leden och läkte saktare än resten. Tummen som fått en rejäl smäll var fortfarande väldigt öm, men troligtvis inget brutet då jag kan röra på den fram och tillbaka med en mindre smärta. Höften blev bara mörkare ju längre tiden gick, vilket är positivt i och med läkningsprocessen. Dock såg höften inte allt för vacker ut i alla dess färger, men med en kylande gel så avtog smärtan för stunden vilket var skönt.
.
Bild 204Efter 7-8 dagar  promenerade jag några kilometer till ett vattenfall där jag och några andra badade i det svala vattnet och efter 10 dagar var jag ute på asfalten igen och testkörde både cykel och kropp under dryga 14 km och dagen därpå dryga 5,5 km offroad. Att sakta men säkert kunna bli aktiv igen var både härligt fysiskt, men främst mentalt då dagarna på campingen gick otroligt segt samt att tankarna kom och gick om den resterande tiden på resande fot. Dagen därpå cyklade jag till vattenfallet Cascade i Royal Natal National Park för att njuta av det kalla och uppfriskande vattnet för att sedan cykla tillbaka. En nätt runda på dryga 60 km som kändes bra i kropp och själ.
.
Finally!
IMG_0005
.
IMG_0003Under tiden jag var på campingen umgicks jag med diverse folk, vissa kom jag närmre än andra. En av dessa är Mat, en 22-åring från Nya Zeeland som bl a vandrade i bergen solo under flera dagar. Även han hade planer på längre vandringar söderut längs Drakensberg samt Lesotho. Efter dagar av diskussioner beslutade han sig för att köpa en cykel för att följa med söderut, uppför Sani Pass och genom Lesotho. Vi båda var lyriska när vi kollade in kartan och fiskade information av en av guiderna här på campingen.
.
.
IMG_0008En ny plan var lagd, jag ska inte cykla och vandra längs Drakensberg och det högst belägna landet i Världen ensam utan med Mat. Efter några veckor i Lesotho är planen nu att ta mig ner till Wildcoast för att cykla mot Durban där jag sedan tar en buss tillbaka till Johannesburg. Alternativet om tiden rinner i väg i Lesotho är att ta en buss från Bloemfontain. Jag kommer tyvärr missa Swaziland som var med på listan av ställen jag ville besöka, men i gengäld får jag mer värdefull tid i Lesotho vilket inte är fy skam det heller.
Mvh Daniel

 

posted: Afrika 2013

5 comments

  1. Lycka till med sista etappen i Lesotho.

    hade / Pierre

  2. Tjenare, det händer lite på resan har jag läst:)
    Som sagt, behåll hjälmen på. Det verkar säkrast, kanske jag med skulle ha när jag åker med dig i taxin ha ha. Ha det så bra och hoppas du slipper ormarna!
    Mvh Fredrik
    P.S Mycket fina bilder:)

    • Ja hände lite oplanerade saker tyvärr. Men man får se till att göra det bästa av situationen :-).

  3. Tjo! Hur går det för dig? Hel igen?
    Vi firade Stina i lördags, med fest a la 80-talet, finns nog många fina bilder på fejan=)
    Cykla lugnt!
    /Patrik

    • Tjo, hel igen och kom precis till botten av Sani Pass. Upp till toppen om ett par dagar. Hua!!!

      Såg lite foton, läckert! 😛

Post a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*