Två veckor hade gått, såren hade slutat blöda och bandagen var borta från ben och armar. Tummen med frakturen värkte fortfarande samt höften som tagit emot den stora smällen. Höften skiftade i färger under veckan och blev allt mörkare innan de synbara blåmärkena sakta försvann. Jag började bli allt mer rastlös efter någon vecka och efter två  var den extrem. Viljan att fortsätta var stor och nu med en ny kompanjon, Matthew från Nya Zeeland.

Bild 282Vi rullade ut från campingen på söndagsförmiddagen mot Bergville för att handla basvaror inför en längre vandring i Cathedral Peak. Vi kom inte mer än dryga 10 km innan något chockerande hände som skulle få både mig och Mat att rysa till både en och två gånger. När vi cyklade på vägrenen ser vi en trailer med båt fara bara någon decimeter eller två från Mat förbi oss i en svindlande hastighet ner i diket framför oss. Åter igen hade jag tur i oturen att vara på rätt sida. Om vi hade blivit träffad av trailer som svepte förbi oss i minst 80 km/h skulle vi knappast kunnat gå idag. Skärrade fortsatte vi i tystnad till Bergville och lät pulsen lägga sig. VI inhandlade det vi behövde för de kommande dagarna och fortsatte till Cathedral Peak.

Bild 299Dagen därpå packade vi ihop allt åter, fyllde våra ryggsäckar med den utrustning och mat vi behövde för en fyra dagar lång vandring. Köpte även en karta över området för att kunna navigera oss bland alla stigar. Målet var Cathedral Peak dit vi inte kom förrän dag nummer två, dock hittade vi inte leden som ledde till dess topp till vår besvikelse och fick nöja oss med att ”nästan” tagit oss upp. Vi gick neråt igen för att vika av söderut där vi hittade en kulle att slå upp tältet på innan regnet var över oss. Vi fortsatte dagen därpå att följa bergskedjan, över vattenfall och snår med vassa taggar tills vi fann ett större vattenfall och slog läger. Vi insåg snabbt att sista dagen skulle bli längre, men att denna plats var värd ett långt stopp med ”dusch” och ”pool” med det härligt uppfriskande vattnet. Bad, fotande och avkoppling med bok samt otroligt vackra landskap runt omkring oss kunde vi inte annat än att njuta av tillvaron. På kvällen kom molnen in över bergen och la sig lågt.
Bild 431 Bild 426 Bild 347 Bild 341DCIM100GOPRO DCIM100GOPRO DCIM100GOPRO DCIM100GOPRO
DCIM100GOPRONär vi sedan vaknande dagen därpå var de ännu lägre och sikten max 20 meter om än så bra. Vi packade ihop lägret efter en snabb frukost och fortsatte på en liten stig som ledde oss ut i buskage som mer var likt Borneos regnskog med snår överallt med vassa taggar. Vi krälade, klättrade med regnställen på, snart var både kängor och kalsonger genomblöta av svett och fukt. Händerna hade rispor av taggbuskar och nervositeten började infinna sig hos oss när vi var vilsne i dimman långt bort från stigar. Vi kunde dock höra vattnet strömma längre ner vilket gjorde oss något säkrare. Efter lite diskuterande bestämde vi oss att fortsätta uppåt kullen istället för att gå sidledes för att se om vi hittade leden. På toppen diskuterade vi igen, Mat ville gå uppåt och tillbaka medan jag ville gå neråt som vi var på väg från början. Jag gick dryga tio meter när jag trodde att jag såg i syne, det var något som kunde vara en stig i dimman. Jag hojtade till på Mat att skynda sig ner och sken upp likt mig. Bild 268_2Vi båda sa i mun på varandra att de måste vara en förlorade stigen vi letat efter i dryga 1,5 timme. Vi pustade ut och drack en klunk vatten och fortsatte följa stigen utan att kunna se längre än de dryga 20 metrarna. Vi fortsatte beslutsamt i en rask takt då det gick och sakta. Snart kom vi till den passage som tog oss ner till botten av dalen och den flod som ledde ut från Drakensberg. Likt en serpentinväg slingrade den sig ned i olika svårare parti som var hala av fukten i dimman. Väl nere tog vi lunch för att få energi till de sista kilometerna. Efter 4 dagar, 3 nätter och dryga 45 km var vi åter tillbaka på campingen där det hela började och dagen därpå som var en vilodag tog vi cyklarna några km för att sedan vandra upp till ett vattenfall, Doreen Falls.
Bild 616 Bild 573 Bild 607 Bild 296
Bild 583Efter att spenderat dagar i bergen var vi nu åter rullande längs de grusvägar som låg närmst bergen. Värmen under dagarna söderut till Sani Pass var otroligt varma och svettiga med många långa branta backar. Efter de långa uppförsbackarna gick det nedför, dock satt kraschen i bakhuvudet. Effekten av detta var att jag bromsade in mer än vanligt, men även det nya hjulet gav mig en känsla av otrygghet om det skulle hålla för de steniga partierna och hålorna som dök upp då man mint anade det. Bild 553Vi övernattade i det vilda, i  townships och vid en damm hos en bonde. Efter några långa dagar med uppförsbackar som värmde upp våra kroppar inför Sani Pass och Lesotho som även gav en pirrande känsla i magen var vi framme på campingen/hostlet som ligger ynka 25 km från Sani Top. Dock bör man inte räkna avståndet i km utan i svårighetsgrad att ta sig ifrån. De första 15 kilometerna till den Sydafrikanska gränsposteringen lär bli relativt lätt, men vägen till Sani Top och Lesothos gränspostering ca 9 km västerut och en höjdskillnad på ca 1000 meter lär bli en cykling och släpande som kommer etsa sig fast på minnet skulle jag tro. Tanken på passet ger mig knutar i magen samtidigt som  en längtan till att övervinna passet för att se Lesotho på nära håll.
Bild 584 Bild 594 Bild 587 Bild 611
.
Rutten är uppdaterad och från Durban tar jag en buss tillbaka till Johannesburg.


Visa Afrika 2013 – Eventuell rutt på en större karta

Mvh Daniel