Namibia kom allt nämre…

Efter min första safari i Afrika var nu planen att ta mig genom Chobe NP för att ta mig in till Namibia och Caprivi. Det var dags att röra sig mot Atlanten för ett bad. landskapen skulle ändras från savann med alla dess träd till ökenlandskap inom kort vilket jag såg framemot. Den del av Namibia som lockade mest var den västra, men för att ta mig dit skulle det bli kilometrar på raksträckor som aldrig tog slut.

GOPR0408Jag trampade uppför backen mot Ngoma och snart skulle jag komma in i Chobe NP. Ännu visste jag inte om det var möjligt att cykla genom parken eller ej, men gjorde en chansning trots alla varningar om lejon, elefanter och andra intressanta djur. Det hade ju gått bra genom Zambezi NP så varför inte genom Chobe tänkte jag. Kom inte längre än dryga 15 km då jag blev stoppad vid entren till parken. Fick snällt vänta in nästa fordon som ville ge mig lift genom parken. Efter dryga halvtimmen fick jag lift av en vit snubbe boendes i Botswana som körde mig till andra sidan av parken vilket jag snällt tackade för. Efter att ha stämplat ut trampade jag nedför backen mot Namibia förbi ett par elefanter över bron för att smidigt och snabbt få en stämpel för max 90 dagar helt gratis vilket gladde mig extra mycket. Tittade på klockan, då den inte var allt för långt gången beslöt mig för att trampa på mot Katima Mulilo vilket tog mig resten av dagen. Det var ett rätt så enformigt landskap vilket kändes sådär. Stannade till hos ett gäng vägarbetare för att äta lunch för att sedan ta de sista 40 kilometerna. Bestämde mig för att svänga in på en camping ett par km från stan där jag blev stoppad direkt efter kommit genom porten av ett Angolanskt TV-team som ville göra ett reportage. De intervjuade mig och filmade och fotade mig från åtskilliga vinklar för att göra mig till en kändis i Angola. Efter detta rullade till gräsplätten för camping där jag mötte en kille från Botswana som var där på möte med en herrans massa folk från länderna runt omkring. Vi satt i skuggan där vi tog en kaffe som sedan blev en whisky och rött vin. Han bjöd på middagen denna kväll, frystorkad spagetti bolognese samt att han gav mig ett par påsar för kommande måltider vilket var en trevlig gest. Vi satt där hela kvällen tills sömnen tog över och kröp in i tältet mitt.

CyclingDagen därpå rullade jag in i Katima där jag hade bestämt mig för att leta reda på en lastbil för att ta mig genom Caprivi då många av de overlanders jag mött tyckte den sträckan var rätt tråkig och inte allt för mycket att se. Efter att köpt en macka som jag knaprade i mig snabbt fann jag en lastbil som skulle förbi Rundu som kunde tänka sig att ta med mig dit. En trevlig snubbe som gav mig en hel del matnyttiga tips om Namibia de åtskilliga timmar färden tog. Var inte framme förrän precis innan solen skulle gå ner och hungrig som en varg. Jag tackade för mig och rullade iväg på cykeln, blev dock snabbt stoppad av herr polis som frågade vad jag höll på med. Jag såg ut som ett frågetecken, men när han pekade på hjälmen som jag hade på pakethållaren och snällt förklarade att här i Namibia är det allt lag på att ha hjälm när man cyklar. Slapp böter denna gång, men fick snällt börja med hjälm framöver vilket bör göra min mor glad om inte annat. Rullade efter en stund in på en camping ett par km därifrån. Magen knorrade så jag han bara sätta upp tältet halvt innan jag började koka mina aptitliga makaroner. han inte ens gå och hälsa på de andra få gästerna som bodde där utan en Australiensare kom ner till mig och presenterade sig som Tim och bjöd på en kall öl. En kille som förr kört de ökända ”overland trucks” och hade en herrans massa historier att förtälja. Vi tog ett par öl i baren innan sömnen åter tog över och tältet kallade. Träffade även på ett gäng som hade hyrt en bil i Kapstaden som körde runt som lämnade Rundo dagen därpå, själv bestämde jag mig för att stanna en ytterligare natt som snart blev två med BBQ med Tim samt en del öl vilket satt fint.

Guy I met in RundoEfter några slöa dagar med god mat och dryck var det dags att lämna Tim och Campingen. Jag satte kurs mot Grootfontein ca 255 km sydväst, kom ca halvägs första dagen och satte upp tältet utanför en bonde. Dagen därpå gick jag upp tidigt för att trampa de sista kilometerna till målet Grootfontein. Kom inte riktigt ända fram då det fattades ca 4 km där jag tog in på en camping. De hade ingen restaurang utan körde in mig till stan där jag inhandlade lite kött för ytterligare en god BBQ som jag njöt av till fullo. Satt uppe med en av de som hade köpt stället sedan något år och nöt av ett par kalla och gott kött. Dagen därpå sov jag ut vilket kändes skönt efter att placerat tältet under några stora trän för att slippa vakna upp i extrem värme. Packade ihop allt och tog en kaffe med ägarna för att sedan ta farväl. Denna dag blev en av de finaste på cykel under min tid i Afrika. Först vackra slätter på båda sidor med berg i horisonten som sedan höjde upp sig på var sida om vägen vilket gav en otrolig vy där jag cyklade och njöt. Kunde inte annat än att stanna för att fota och filma ett par gånger för att övernatta på en camping utanför Otavi.

GOPR0428_2Dagen därpå började jag trampa på trots att jag kände mig något svag, fick redan stanna efter ca 25 km då jag började få yrsel. Jag stannade till vid en liten rastplats, tuggade i mig kex och mer eller mindre hällde i mig en liter vatten rakt upp och ner. Ett stort träd gav mig en svalkande skugga och la mig ner på den ena bänken för att för en kort stund blunda vilket innebar att jag somnade till. Efter dryga halvtimmen var jag åter vaken och kände mig piggare och hoppade upp på cykeln. Efter ytterligare ca 20 km cyklade jag förbi en bensinmack där jag svängde in och köpte mig en härligt god fralla med skinka samt en coca cola för att piggna till ytterligare vilket hjälpte till bra. Trampade på bra och efter några timmar och 80 km cyklade mörknade himlen till och dånade. Ångesten steg, ville inte cykla genom en rejäl åskskur då det var ca 40 km till nästa stad. Alternativen var att slänga upp tältet i det vilda flera timmar innan solen skulle gå ner vilket jag inte kände för, inte heller var tanken att cykla i regnet något vidare. En lastbil stannade till vid vägkanten och en man böjde sig ut genom dörren och frågade om jag inte ville ha lift då himlavalvet inte såg något vidare ut. Detta såg jag som ett tecken och tackade ja kvickt som attan. Vi lastade upp cykeln med packväskor på släpet och surrade fast den mot ena kanten. Vi hann inte långt innan de första stänken blötte ner vindrutan. Vi körde igenom ovädret och kom snart fram till Otjiwaarongo där jag blev avsläppt. Tackade för mig och skyndade mig till en camping, han inte mer än betala förrän åskan var över mig igen. Satt och surade en stund innan regnet avtog och solen åter lyste. Kvickt satte jag upp tältet på en lämplig plats och kröp sedan in där. Dagen därpå bestämde jag mig för att ta en vilodag med filmer, musik, bokläsning och diverse fix så som backup av foton och bloggskrivandet. Under dagen dök det upp en ny kille på campingen. Min nyfikenhet tog överhand och gick bort till honom och presenterade mig. Han hade en kort semester från sitt jobb på varvet i Walves Bay vid kusten och ville se mer av sitt land. Eftersom jag hade planerat lite BBQ frågade jag honom om han inte ville vara med, alltid roligare att vara två än en. Med en värmande eld, gott kött, öl och en whisky sprang kvällen iväg snabbt. Han hade funderingar på Etosha vilket jag tyckte var bra då många jag träffat gillade nationalparken. Efter några ytterligare öl erbjöd han mig en plats i bilen för trevligt sällskap samt att även jag skulle få uppleva parken vilket jag tackade ja till.

1332483279483Dagen därpå packade vi in cykeln och alla packväskor i hans kombi och körde iväg med målet en camping utanför Etosha. Efter några timmar var vi framme och kollade in några olika ställen innan vi fastnade för en sjysst camping med swimmingpool och en härlig gräsmatta att slå upp tälten på. Ölen öppnades igen medan vi satte upp tälten för att sedan med varsin öl i handen gå till poolen för ett härligt svalkande dopp. Hungern smög sig fram och vi slog på stort och beställde in lite vilt som smakade helt makalöst gott, var jag på en 5-sjärnig lyxresa funderade jag på under några sekunder och njöt av ytterligare en tugga. På kvällen tände vi grillen åter för att grilla korv som inte var fy skam det heller innan sovsäckarna kallade på oss.

Lion06.00 ljöd reveljen, satte mig upp på givakt och var rejält taggad. Jag ville se lejon, savannanes kung innan jag lämnade Afrika. En snabb dusch, en kaffe och lite bröd innan vi satte oss i bilen och rullade mot parken. Vi körde kilometer efter kilometer utan att se mycket av det vilda vi sett framemot att se. Var fan är djuren sa jag till Micael, som var lika besviken som mig. Landskapen var dock otroliga här och efter att kört tre fjärdedelar av parken visade sig djuren komma. Så gott som alla var på samma område. Zebror, giraffer, antiloper, noshörningar, buffalos och inte minst lejon vilket gav mig det lilla extra. När vi såg lejonen ligga under trädet som gav den skugga ville jag komma dem närma vilket Micael var skeptisk åt, men efter lite tjat körde han närmre, kanske 1,5 meter från dem med fingrarna låsta på knapparna för elhissarna medan jag lät kameran skjuta av en rejäl salva. Efter en lång dag där var vi nu trötta och körda tillbaka till campingen och möttes av åskoväder. Vi satt i bilen en lång stund för att undvika att bli allt för blöta. När regnet avtog ville jag göra upp eld vilket Micael skrattade åt, men fast besluten och med lite bensin brann det till slut i den hårda veden som finns här. Dock bestämde vi oss för att fira en lyckad dag på campingens pub och låta våra tomma magar vänta ytterligare en stund på mat i förmån för ett par kalla öl. Det visade sig att vi blev allt för trötta och kanske en gnutta berusade för att göra middagen och somnade på tom mage.

Det var söndag morgon, tälten var genomblöta när vi packade ner dom och slängde in allt i bilen då vi märkte att ena däcket var platt. Han hade haft pyspunka på däcket innan sa han och efter den tuffa dagen i parken hade pyspunken förmodligen blivit större. Som tur var hade våra grannar på campingen en 4x4bil med en kompressor som fixade biffen. Vi fick även hjälp med att putta igång bilen då batteriet var stendött pga att vi lyssnat på radio medan regnet var som värst kvällen innan. Vi var nu på väg till atlanten och Swakopmund där han skulle lämna av mig. Vi körde bl a förbi det vackra brandberg och vackra vyer innan vi kom fram till kusten. Han körde mig till en camping och jag tackade för mig och vi bestämde oss för att mötas upp i hans hemstad Walves Bay när jag åter skulle ut på vägarna igen.

//Daniel

 

 

posted: Afrika 2012

3 comments

  1. Många goa bilder mannen…

    • Danke =)
      Fler finns, men sparas för en annan tidpunkt 🙂

  2. Läste om din resa genom Namibia. Ligger just nu 28/4  på Country club hotel i Windhoek och väntar på att få åka hem till Sverige.J ag och några kollegor har varit och jobbat i Gerus ca tre mil utanför Otjivarongo samt i Rundu och i Zambezi Katima Mullilio. Jobbar med Hvdc överföringen  mellan Zambezi och Gerus. Trevlig tur du är ute på .

Post a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*