Målet var i sikte, det var inte mer än dryga 200 km kvar till Kapstaden. En underlig känsla infann sig i mig, kanske en rädsla att komma till slutmålet och inte för en rädsla i staden i sig utan hur det skulle kännas. Skulle det kännas tomt och otryggt att inte ha målet kvar eller skulle det bara vara glädje och känslan av att jag vunnit ett lopp över mig då jag äntligen nått slutmålet..?

Flying over Cape Town

_MG_9572_bloggJag satt vid brasan på Pili Pili Backpackers i Elands Bay dag in och dag ut, dagarna försvann fort trots att jag sa till mig själv att imorgon ska jag allt cykla vidare. Jag kom inte vidare förrän en vecka senare efter att ha umgåtts främst med Peter och Ricky som arbetade där. Väl på vägarna igen rullade jag längs en grusväg runt berget innan asfalten tog över, känslan att åter sitta i sadeln var underbar. Jag trampade på i ett rasande tempo och snart hade jag kommit halvvägs och mötte en annan cyklist. En kille med mountainbike som var ute på en träningsrunda vilket han snart avbröt och bjöd mig hem på hamburgare och öl till lunch vilket satt fint i magen min. Efter att ha fått ett par stadiga i mig tackade jag för mig och fortsatte min färd mot Langebaan till en familj som jag kommit i kontakt med via webbsidan warmshowers.org. Efter en lång kväll med cykeldiskussioner och bild tog sömnen över, funderade även över vägvalet för morgondagen vilket gav två olika möjligheter. Tanken jag hade var att vildcampa i Western Cape NP för att dagen därpå cykla vidare längs kusten till Kapstaden, dock hade jag lite väl lång tid kvar innan flyget skulle ta mig hem till norra delarna av vårt jordklot igen samt att vinet lockade mig.

_MG_9583_bloggMorgonen efter tackade jag för mig och begav mig in i stan som jag inte hunnit se dagen därpå. hamnade tillslut på ett café för en kopp kaffe med härlig utsikt mot havet. Smuttade på kaffet så de sista dropparna han bli kalla innan de han ner i min strupe. Jag cyklade sedan ut från stan men han inte långt innan jag mötte ett par som var ute med sin hund, de bjöd hem mig för fika. Det blev en tredje kopp kaffe denna förmiddag, men denna gång med härligt smaskiga tillbehör. Jag cyklade vidare och kom snart in i nationalparken. Trampade upp till en blåsig dock så vacker utkikspost för att sedan trampa upp och nerför alla kullar. _MG_9584_bloggEfter ett tag kom jag till en annan utkikspost som jag stannade vid som hade om inte bättre lika vacker vy över Atlanten. Efter att kollat runt bestämde jag mig, här skulle bli mitt kommande läger för natten. Jag släpade cykeln nedför bland all sand och buskar. Den plast jag funnit mellan några buskar var annorlunda platt och nnästan tillräckligt stor för tältet. En fantastisk vy över Atlanten som inte kan beskrivas med ord vilket jag njöt av medan jag kokade min pasta. Jag greppade kameran efter att fyllt upp buken med mat för att ta mig ner till vattnet vilket var längre än jag anat stunden innan, men ack den som ger sig. Kom till slut ner till stranden med berg en bra bit åt båda hållen kustremsan som dolde sig vackert i dimman. Satt på en liten sanddyna och njöt av vågornas brus och solnedgången innan jag gick tillbaka och kröp in i tältet.

 

_MG_9587_blogg

 

_MG_9600_bloggUnder den tid jag hade suttit på en av sanddynorna hade jag beslutat mig för att lämna kusten för att ta mig inåt landet och alla vinfarmar, kom dock inte längre än dryga 40 km och Darling då det började regna kraftigt precis då jag skulle lämna lunchrestaurangen. Jag fick tips om ett mindre vandrarhem ett par hundra meter från restaurangen dit jag trampade kvickt och lyfte in packningen. Fastnade i Darling under två dagar med mycket regn innan jag begav mig till Wellington och familjerna jag träffat på i Namibias öken där de lagade en härligt smaskig lunch till mig. Väl på plats kom ölen fram och satt där och pratade i någon timme innan jag smet in i duschen för att bli ren,
Wine tasting
fick även alla mina kläder tvättade och min ”vita” cykeltröja vit igen, även om blekmedel behövdes som jag fick höra i efterhand. Dom tog mig ut på en härlig dag med vinprovning på tre olika ställen samt ostprovning på ett vilket var smaskigt värre och fann till min glädje ett rött vin som mina smaklökar gillade extra mycket. Ett utsökt vin med en ton av choklad och kaffe. Även osten smakade ljuvligt även om det till slut nästan blev för mycket vin och ostsmak för mina smaklökar.

 

Mountainbiking in StellingboschEfter två dagar hos familjen cyklade jag vidare ca 40 km till Stellenbosch för att bo hos en annan familj som jag hade funnit på webbsidan warmshowers.org likt tidigare vilket alltid är både billigt men framförallt intressant då man får veta mer om omgivningen än om man bor på tex en camping vilket är trevligt. Innan jag hade hunnit fram till deras hus blev jag stoppad av en äldre herre i en mindre bil. Han undrade vad jag kom från och vilka ställen jag reste emellan. Han bodde i Someset West, ynka 20 km från Stellingbosch och lovade att ringa när jag närmade mig kusten dagen därpå. Stunden senare kom en kille i tonåren springande och visade sig vara familjens son. Det intressanta var att den äldre mannen kände familjen. Vi sa adjö till varandra och promenerade med killen till huset där jag blev varmt välkomnad. På kvällen drack vi utsökt rött vin och en bit kött samtidigt som vi diskuterade våra olika minnen från olika resor vardera parter hade gjort. Morgonen efter tog de mig ut på en mountainbikerunda i bergen i närheten. Jag lämnade såklart min packning hemma hos dom medan vi cyklade på diverse stigar med underbara vyer. Det var nu dags att cykla vidare och nu till Somerset West och den äldre mannen jag mött.

 

Wine tastingJag kom inte långt innan en äldre man på en racer cyklade ikapp mig som visade mig till en vinfarm med en utsikt som inte kan bli bättre när man provar vin, lägg dessutom till att solen stod på en klarblå himmel. Det ända kruxet var då att ta sig uppför denna långa branta backe, men inget kommer gratis så det var bara att bita i det sura äpplet och kämpa sig uppför backen. Det hela slutade i att jag fick provsmaka på hela deras samling av viner samt att Ernie Els Winefarm bjöd på detta vilket var alltid värmer ett småländskt hjärta ;). Efter 8 små glas vin utan lunch blev jag lite lullig och fick koncentrera mig när jag rullade nedför den långa backe som jag kämpat mig uppför timmen innan. Fort gick det, kanske för fort i och med allt vin jag hade satt i mig, men klarade mig som tur var helskinnad från detta äventyr med. Rullade nu vidare till Somerset West där jag mötte ett gäng killar jag tog en kaffe med innan telefonen ringde, det var dags att möta upp Ulli som den äldre mannen hette. Landroskop NeedlesSnart var vi vid hans hus där vi lämnade cykeln och all packning för att åka på födelsekalas. Med sju sorters kakor, te och kaffe var vi fulla av dess sötsaker och begav oss tillbaka för att packa ihop det nödvändiga för att bo i en liten stuga i bergen. Väl där var det redan mörkt och vi tände en gasollampa samt en brasa för här skulle det bli BBQ. Kvällen flöt på med ett par öl, en köttbit och potatismos. Även en majskolv var blev det och en smakrik Highland Park 1998 från pluntan min. Resten av kvällen spenderades framför elden med historier rån bådas sidor tills vi båda gäspade ikapp och sovsäcken lockade allt för mycket.

 

Landroskop needles

 

Landroskop needles
Ulli väckte mig när solen gick upp och vi satte oss då utanför stugan för att avnjuta en kaffe och lite frukost. Det var nu dags att bestiga Landroskop Needles vilket jag hade sett framemot. Vi packade min ryggsäck med bröd, ost, äpple, vatten, torkat kött och självklart pluntan min och begav oss iväg. Första biten var längs en mindre kostig för att bli till en snårig stig som knappt syntes utan att veta om den. Det blev lite lättare klättring på enstaka ställen tills vi nådde toppen. Utsikten över False Bay var bedårande och vi kunde se både Table Mountain och Cape Points träda upp långt bort i horisonten. Vi plockade upp alla godsaker och skålade med de sista av de dyrbara dropparna ur min plunta. Bättre ställe att dricka upp den sista whiskyn än på toppen av Landroskop needles.

 

 

Landroskop NeedlesNär jag väl vaknade dagen därpå värkte musklerna som aldrig förr. Träningsvärken var enorm och kroppen bara skrek om att få komma tillbaka till sängen. Ulli åkte till jobbet på universitetet och jag tog cykeln utan packning och cyklade mot Rooi Els, men kom bara halvvägs då jag vände för att köpa glass i Strand istället. Kom till slut tillbaka till Ullis hus på eftermiddagen där jag gick igenom fotona från berget. kvällen spenderades på en Italiensk restaurang med härligt god lasagne och en stor stark. Resten av kvällen tog vi det lugnt och tackade dagen därpå för mig efter att ha blivit intervjuad av en journalist för en tidning Ulli kände. Målet idag var Simon’s Town. Efter att ha cyklat en bit kom jag till ett kors där jag blev stoppad av en kille med pickup som förklarade att de kommande 10 km var rent av ett av de farligaste områdena i Western Cape och rådde mig till att slänga upp cykeln på hans flak vilket jag gjorde. Han bjöd mig på en öl i bilen för att sedan stanna till på en restaurang i Fish Hoek för ytterligare en. Tackade sedan för mig och fortsatte runt udden till Simon’s Town där jag bl a såg pingviner och njöt av det vackra vädret.

 


Den stora dagen hade kommit, den dag som jag skull e nå Cape of Good Hope och Cape Point. jag trampade iväg från vandrarhemmet med rejäl energi i benen. Längs vägen såg jag allt från strutsar till babianer som jag tveksamt cyklade förbi, särskilt babianerna väckte minnen då de ett flertal gånger stulit min frukt på cykeln och visat sitt agg mot mig med stora tänder. Målet var i sikte, samtidigt som en rädsla kom smygande. Upp och ned gick det innan jag till slut nådde Cape of Good Hope, hoppade av cykeln och sprang fram till skylten och kysste den. Ögonen fylldes av glädjetårar och en viss tomhet infann sig när jag ledde bort cykeln till ett par större stenar där jag öppnade en avd e två ölen jag hade med mig i packningen. Tankarna flög genom huvudet, detta var slutet på det största äventyret jag gjort i mitt liv och absolut inte det sista intalade jag mig. Ändå satt jag där på stenen med alla Koreaner och Japaner springandes runt med sina kameror och kände en stor tomhet.

 

Mission Completed!

Cape of Good Hope

 

1336554158485.jpgEfter att ha spenderat någon halvtimme där nere för att agera fotomodell för alla som ville stå sida vid sida med mig och min cykel tog jag mina första tramp mot det slutgiltiga målet Kapstaden, ännu hade jag ca 100 km kvar dit. Jag cyklade till en utsiktsplats nära entrén där jag åt min medtagna lunch i form av frallor med stekta ägg och en någorlunda kall öl. Utsikten var bedårande och bara att kunna sitta där i ensamheten och fundera tillbaka på alla möten, olika ställen där jag satt upp tältet på och alla upp och nedgångar så som stenkastande ungar, malaria till folk som bjudit in mig i deras hem osv. Många tankar flög genom mitt huvud och en av dem alla var hur denna resa/äventyr/expedition eller vad man nu väljer att kalla det hade ändrat mig för all framtid och då till det positiva enligt mitt egna tycke. Jag trampade vidare och kom till slut till den västra kusten och Kommetjie efter vackra vyer från kustvägar uthuggna ur berget.

 

chapmans peakDagen därpå var det dags för SISTA etappen, 40 km över Chapmans Peak vilket var både hisnande och vackert på samma gång, med stup rakt ner längs de smala vägen. En bättre dag med solsken kunde jag inte heller begära då allt var perfekt även denna dag, glädjen var enorm samtidigt som vyerna var otroliga. Väl uppe på Chapmans peak mötte jag en guide som var vän med en annan cyklist jag mött i Elands bay som hade hört talas om denna galna svensk på cykel och vi skrattade åt ödet som förde oss samman. När jag skulle fortsätta norrut träffade jag en annan cyklist på en mountainbike som jag tog följe med. han var ute på en träningsrunda inför ett lopp som skulle hållas inom ett par veckor. Jag gjort ett glatt försök att hålla hans tempo, men tappade det i uppförsbackarna vilket han chockerande förstod när han testade att lyfta upp cykeln. En viss viktskillnad sa jag och skrattade. Vi tog följe den sista biten och bytte nummer när han skulle klättra uppför med cykeln på ryggen som träning och jag följa kusten runt bergen för att komma in till vandrarhemmet jag bestämt mig för norrifrån. Det visade sig att han även var pilot och hade ett litet flygplan som han ville ta mig upp med vilket jag gladeligen tackade ja till. Tog farväl för att snart rulla in till vandrarhemmet, lyfte upp cykeln för trapporna och checkade in.

 

The great white sharkDagen efter jag anlände till Kapstaden åkte jag iväg på ”cagediving”, en dröm jag haft sedan liten. Effekten av detta blev en fattigare plånbok, sjösjuka och en otroligt häftig upplevelse som jag sent kommer glömma. Det var totalt fem olika vithajjar runt båten varav den största på dryga fyra meter enligt guiderna. I vattnet så simmade dom ibland så de nuddade buren och i några fall hoppade för att fånga bytet de lockades med. Att vara så pass när dessa djur är en mäktig, fascinerande och skrämmande upplevelse. En annan dag tog Theo, piloten jag träffade på Chapmans Peak med på en flygtur över Kapstaden och kusten runt Cape Point vilket var en annorlunda upplevelse. Att se vägarna jag cyklat på, vyerna jag sett från ovan var en mäktigt upplevelse. En annan dag besteg jag Table Mountain med en holländsk tjej och tåg den skrämmande (om man nu är höjdrädd som jag är i alla fall) branta linbanan ner till stadig mark. Träffade även Yvonne som jag mötte på en vandring i Nepal i början av 2008 för middag och lite fest ute på Kapstadens partydistrikt. Den 12 maj kom hela gänget i Tour d’Afrique in till Kapstaden efter fyra månaders cykling från Kairo. Med ett par holländska killar tog jag en guidad vintur för att åter provsmaka dessa goda drycker. Till slut packade jag ner cykeln och resten av packning och tog farväl av Afrika en sista gång på denna resan, men tillbaka ska jag en dag har jag bestämt redan nu då jag blivit lite förälskad i kontinenten.

 

 //Daniel

 

[AFG_gallery id=’10’]