Archive for 'Africa 2010'
Egypten utanför turismens murar…
January 26, 2010 by Daniel Peterson, under Africa 2010.
Eftersom att det inte kom nagra foton i forra inlagget, sa skickar jag med nagra fran den forsta tiden i egypten pa cykel genom okenlandskap.
Efter att spenderat två nätter i Beni Suef kröp det nu i mina ben, jag ville fortsätta. Jag hade inhandlat några burkar med tonfisk samt ett par apelsiner för de kommande dagarna. Jag råkade även finna en burk nutella vilket jag ansåg mig vara värd pga förkylningen. Jag kände för att fortsätta, packade ihop all utrustning som jag bar ner till ingången för att sedan hämta cykeln. Fäste alla packväskor av ren gammal vana kändes det som även om jag inte hade gjort detta så många gånger.
Nu blev det dock inte exakt så jag hade tänkt mig fortsättningen av resan söderut utan jag fick snällt vänta in en polisbil som skulle eskortera ut mig från stan. Skönt att komma ut från stan på ett snabbt och enkelt sätt tänkte jag, dock så fick jag eskort längre än beräknat. Efter ca 20 kilometer stannade jag för lite lunch och bjöd herrarna i polisbilen på en läsk var, kände mig fortfarande seg men efter att ha ätit fortsatte jag min färd söderut men en polisbil ett tiotal meter bakom mig. Cyklade ca 20 kilometer till innan jag kände för ytterligare ett stopp då vid ett läskeblasklager där vi alla blev bjudna på dricka. Vid dett lagret började jag känna mig trött, kanske skulle jag tagit en till dag paus från cyklingen?
Tänkte att jag cykla till nästa by och sätter upp tältet som låg ca 15 kilometer bort, väl där så var det en checkpoint. Frågade om det fanns något hotell, en natts vila i säng kunde vara gott då jag inte var fullt frisk ännu. De förklarade att hotellen ända till El Minya var nerlagda, försökte då få dom att låta mig tälta, men de misstyckte och jag skulle nu visst till El Minya som låg ca 80 km söderut. Att cykla var det inte heller på tal om då jag fick lasta in cykeln i en av deras pickuper. Poliserna var otroligt vänliga och nyfikna, de såg till att en ny pickup fann redo där deras gräns gick för att ta över transporten av mig. Det var inte läge att ens försöka att då stanna och slå upp tältet utan jag kom till slut till El Minya där jag åter fick kliva upp på cykeln. Problemet nu var att solen gått ner då jag fick cykla genom staden på mörkret med en polisbil i häcken. De visade mig till ett hotell som jag checkade in på för natten. Kanske de hade det på lur inte vet jag, men precis efter att jag stigit in till hotellet så började det regna, varade någon timme. Sedan gav jag mig ut på jakt efter mat. Promenerade runt en stund, köpte med mig något korvliknande hamburgare i pitabröd, färsk apelsinjuice och falafel för att gå tillbaka till hotellet och frossa i mig av alla godsaker jag funnit. Resten av kvällen besökte jag ett internetcafe innan jag blev allt för trött och slocknade totalt.
När jag vaknade dagen därpå bestämde jag ändå för att stanna en natt extra, mådde bättre än dagen innan av förkylningen. Ett annat problem som uppstått är en liten svullnad på ena tån, ena sidan av nageln. Behandlar dock detta själv med sårsprit och kompress för suga ut varet tills det blir bättre.
Jag hängde styrväskan på axeln och gick ut för att se mer av staden jag befann mig i. Promenerade gata efter gata tills jag stannade och pratade med en kille utanför en bokaffär. Det visade sig att han var jurist och hade denna bokaffär med endast böcker inom juridik. Satt hos honom ett bra tag innan jag fortsatte min väg genom den största shoppinggatan. Frästelsen var ett faktum när jag såg alla läckerheter, nybakade bullar, nybakat bröd, apelsiner, jordgubbar och ett par glas med nypressad apelsinjuice som jag skulle äta senare tillsammans med lite skön musik och en bok.
Efter promenerat under ett par timmar så var jag åter tillbaka på hotellet, en eftermiddagsvila samt mumsa i mig alla läckerheter jag investerat värdefulla kronor i. Satte mig i en soffa utanför rummet, lastade alla godsaker på bordet och satte på lite U2 som underhållning till lunchen.
Efter detta så blev det sängen i någon timma för att vila ögonen lite till lite skön musik. Blev rastlös och gick ner till hotellets restuarang för en kopp te där jag blev sittandes till jag kände hur magen kurrade, dags för lite falafel lät det som att magen ville ha.
Under kvällen blev det fotboll (Egypt – Benin) på tv nere i hotellets restuarang och öl som släckte törsten på ett behagligt sätt tillsammans med ett gäng Egyptier och en Sudanier. Efter matchens slut blev det en sväng till internetcafeet och sedan bums i säng för att få en härlig natts sömn innan det åter var dags att hoppa upp på cykeln.
Hoppade upp på cykeln och trampade iväg efter en rejäl frukost. Denna gång blev det utan poliseskort dock vilket var friare. Tog en behövlig paus efter dryga 35 km, drack coca cola, åt en bulle samt en apelsin samtidigt som jag njöt av solens varmande sken. Fortsatte att trampa på med den nya energin jag fått, stannade till på ett par olika ambulanscentraler för att dricka te samt att få lite socialt umgänge.
När jag väl kommer till Dairut är klockan runt halv fem, frågar i checkpointen ifall jag kan slå upp mitt tält där då jag inte funnit någon lämplig plats. Något hotell fanns det inte heller utan nu skulle få mig till Asyut, nästa stora stad ca 70 km söderut vilket jag misstyckte. Dock var det till slut bara att finna sig i att de körde mig till centrala Asyut. Först ett hotell som skulle ha us$47, men detta var omöjligt förklarade jag och de tog mig till billigt ställe för 45 egp vilket är drygt 1/10 av priset mot det andra hotellet. Väl på rummet sju på kvällen var jag lagom less på att inte få bestämma själv vart jag skulle sova etc. och betalde för två nätter. Nästa anhalt skulle Sohag, förmodligen hotell då det verkar vara ett tufft jobb att finna en plats att ta en tupplur på.
När jag väl lastat in allt i rummet, tvättade jag av mig i ansiktet samt mina händer. Satte mig ner i den mer eller mindre stenhårda sängen som nog mer skulle liknas med ett liggunderlag än en madrass. Vilket fall som helst så kvittade det ju i och med att jag skulle legat på ett. Dock var madrassen inte slät, så blåste upp mitt therm a rest liggunderlag, vips blev sängen betydligt skönare att ligga i.
Gav mig ut en sväng för internet och mat, sneglade på biljardborden på hotellet men kände mig allt för trött denna kväll. Begav mig upp på rummet, tog en varm dusch för att sedan somna in till lite skön musik och bok jag fann på golvet morgonen därpå.
Jag steg upp och gjorde i ordning mig för en promenad, kom till en torggata jag började gå upp för, kände lukten av fisk. Magen kurrade, snart dags för lunch. Fortsatte gatan uppåt, den slingrade sig likt en orm och kryllade av människor, dock inte av några turister vilket värmde mig. Fick en tillbakablick från somras då jag och ett par goda vänner fiskade och åt grillad aborre, min mor mailade en bild från tillfället igår och när jag åter strövade förbi stället där de grillade fisken kunde jag inte annat än att stanna och titta in med en hungrig blick. Runt stället var det tjockt med folk, började prata med ett par killar i tonåren som fixade fram två rejäla fiskar och bröd till mig for ett hyggligt pris som 9 egp. Skulle bli härligt att äta färsk fisk från Nilen istället för lagrade tonfisken i konsevburkarna som låg i mina packväskor tillsammans med ett kilo pasta. Sa hej då och tackade dem för pratstunden innan jag satte kurs mot hotellet. Kunde bara se fiskmåltiden framför mig, stannade till och köpte färsk mangojuice och kom sedan till hotellet. Rensade bort alla ben, hällde på lite citronsaft över fisken och började med min efterlängtade festmåltid.
Resten av dagen spelade jag biljard med ett par tonåringar, läste ut en bok och promenerade runt lite till i staden innan det blev dags för middag, kött och ris som nästan smälte i munnen min.
Under kvällen gick jag igenom cykeln, packade samt gjorde ett besök på ett internetcafe. Min inflammation på tån hade även den gått ner efter lite ompysslande med sårsprit och dylikt under några dygn.
Dagen startade lite si sådär, hjälmen var borta. Den bör försvunnit mellan alla byten av polisbilar dagen jag ankom till Asyut. Inget att göra åt saken, bara att se framåt. Väntade in den polisbil som skulle eskortera mig till en början, när den väl kom började jag trampa på. Kom ut från stan och efter 10 km var det dags för morgonteet. Sedan rullade det på med korta stopp ett par gånger för en kall god sprite och några 5 minuters break. I en by körde polisbil ifatt mig och gjorde ett tecken för att vänta, en större folksamling hade samlats, kom dock igenom smidigt utan att något hände. Tänkte tillbaka på den nyhet angående oroligheter som hade hänt för ett för några veckor sedan som jag snabbt fick nys om av mor min när jag ännu inte lämnat svensk mark. Resten av biten gick som smort, kilometrarna bara försvann och snart rullade jag in i Sohag för att stanna över natten, polisen hade inte lämnat mig en sekund ur sikte denna dag och när jag i checkpointen ville sätta upp mitt tält blev det ett bestämt nej. Blev eskorterad mellan ett flertal hotell, alla var fulla. Snurrade nog runt i någon timme innan jag kom till ett hotell med rum. Priser var chockerande, nåja för min budget gick detta inte då 200 egp var vad 2 dagar kostade totalt med mat osv. Diskuterade med gubben på hotellet på knagglig engelska och försökte få att jag fick sätta upp tältet någonstans, men både han och poliserna suckade och skakade på huvudet. Till slut sa den skojfriska gubben att vi kunde gå till mitten dvs 100 egp vilket jag sa ja till även om jag tyckte set var lite väl mycket ändå, en hel dagsbudget.
Ledde in min cykel, tog med mig alla packväskor till rummet. Kollade på mig själv i toalettspegeln och log, idag hade jag avverkat 110 km vilket var 30 km mer än mitt förra på 80 km även om inget av dem är något extremt i distans. Hade även ökat på medelhastigheten med runt 5 km/h till 20 km/h.
Gick sedan ner till receptionen och en kille runt 20 år stod där. Frågade efter internet men det visade sig att det inte fann något i närheten, men han skulle fixa nåt ändå eller vad han och de andra diskuterade på arabiska. Log och tackade samt följde med killen, vi gick i ca 10 minuter (rask takt) för att till slut hitta ett ungdomsställe med ett gäng datorer, grabbarna delade mer än gärna med sig av en dator, te och en kaka. Kollade mailen osv. samtidigt som jag snackade med dem en stund innan vi åter skulle tillbaka till hotellet, var nu trött och hungrig. Tillbaka till hotellet tog jag mig en varm renande dusch, åt en macka med mjukost samt en burk tonfisk innan jag la mig i sängen för att slappa framför teven och den engelsktalande kanalen FoxMovies tills jag somnade in.
Morgonen därpå var jag pigg, vaknade redan vid 6 och slötittade på karate kid II tills det var dags att stiga upp runt 8, vid kvart i nio satt jag på cykeln och fick poliseskort ut från staden, cyklade ca 45 km innan jag stannade, det var dags för lunch samt att för första gången denna resa använda det nya multibränsle kök jag delvis fått sponsrat av Get Out. Kopplade in bränsleflaskan och pumpade fram bränslet innan jag tände köket, nu var det dags för pasta, tonfisk, bröd och mjukost tillsammans med lite ljummet vatten. Till efterrätt fick det bli en apelsin medan jag plockade ihop allt igen. Med en riktigt mätt mage så skulle jag fortsätta de sista 45 kilometrarna till Nag Hammadi. På vägen dit stannade jag till och köpte en burk med sprite och ett par chokladbitar vilket visade sig vara dagens bästa beslut efter den lagade lunchen.
Väl i Nag Hammadi så var hotellen allt för dyra för min budget, kände hur mitt småländska ekonomiska och viljestarka blod strömma genom min kropp. Hade nu cyklat ca 90 kilometer och kände mig småtrött, men med lite mutor som chokladen jag köpt några timmar innan tog jag några rejäla tramptag, snart så rullade jag fram kilometer efter kilometer. Solen höll på att gå ner och krafterna sinade dom med. Det var ca 20 kilometer till Qena när jag jag svängde in till en ambulansstation där jag bjöds på härligt te samt en sängplats. Ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till i de vildaste drömmar i detta läge då jag avlagt ca 130 km denna dag. Under någon timme lekte jag med barnen som bodde runt stationen för att sedan fota dem vilket de gillade skarpt.
Efter detta bjöd de fyra ambulansmännen på mat, vilket smakade grymt bra måste jag erkänna. Även de bruna bönorna som jag aldrig riktigt fastnat för slank ner lätt och sedan fick jag ytterligare en kopp te. Klockan var nu ca 19 på kvällen och jag kunde slockna vilken sekund som helst kändes det som. Kändes underbart att jag cyklat så pass långt som jag ändå gjort för kommande länder söderut. En tanke som slog mig när jag låg i en av sängarna på ambulansstationen var att detta var en mer eller mindre lika långt till Västervik från Nässjö, dvs till min bror.
Denna natt sov jag gott kan jag garantera, på morgonen vaknade jag vid åtta för att tvätta av mig och packa cykeln. Tog en kopp te med en av sjukvårdarna och njöt av morgonsolens strålar som kom rakt mot oss. Efter att suttit där en stund gick jag in och bar ut cykeln, tackade alla fyra och började trampa österut mot Qena. De hade trott att det var drygt 70 km till Luxor, så med ny krafter var jag på väg. Dock så visade det sig att jag hade en kraftig och jobbig motvind de två milen till Qena vilket jag svor över, till slut ankom jag dock till staden som jag cyklade igenom för att sätta kurs mot Luxor med all dess historia. Dock var det varken “Valley of the King” eller “Valley of the Queen” som lockade utan en stor fetingburgare på donken. Var i Luxor för drygt ett år sedan så nu såg jag det som en vilostad utan massa krav.
Under cyklingen från Qena till Luxor visade det sig snabbt att några 70 km inte räckte långt utan att denna dagsetapp skulle bli mellan 90 och 100 km vilket jag suckade över. Trampade på i ett hyggligt tempo, skippade lunchen då jag blev less på alla barn som hela tiden skrek “money money” efter mig, dock blev det ett par stopp för kex, läsk och apelsin. Nu började även turisterna lockas fram med de enorma AC-bussarna som dundrade förbi mig titt som tätt. Efter många timmars cyklande kom jag till en bro som jag cyklade över som ledde in till Luxor. Efter en stund började jag känna igen mig och det gjorde även en kille på moped som hade arbetat i köket på en restuarang förra året då jag var här. Han började prata med mig medan jag cyklade och sa “you were here one year ago??”. Jag skrattade till och nickade, jag fortsatte till Luxor temple där jag svängde av mot tågstation och sedan in till en liten gata där hotellet jag sist bodde på låg. Väl framme såg jag lite barn leka och när jag kommer fram till dörren så ser en av arbetarna mig och välkomna mig åter, även han och de andra kände igen mig.
Bär upp cykeln och resten av utrustningen till mitt rum på andra våningen för att sedan tvätta av mig. Hade bränt mig lite på nostippen märkte jag och grymtade till av trötthet. Huvudet spelade nu mig ett spratt, dusch eller donken..? Magen knorrade så fick bli en burgare innan duschen.
Kändes super att vara mätt och ren efter de sist tre dagarnars cykling. Nu var det bara vila som stod på mitt schema.
//Daniel
Glöm inte att kommentera!! 
View Comments
De första tramptagen…
January 18, 2010 by Daniel Peterson, under Africa 2010.
Vad hade jag gett mig in på, cykla genom en kontinent. Galenskap? Om andra kan göra det så kan jag göra eller? Vad händer första dagen, hittar jag något boende eller kanske någon tältplats? Frågorna var många i mitt huvud och starkast under den sista frukosten i Kairo. Nu var det verkligheten, låta ödet avgöra vart någonstans jag ska sova äta och skita.Snabbt kom jag tillbaka till nuet när jag råkade tappa koppen teet på golvet, glasskärvor flög och teet skvätte. Här satt jag och skämdes för att jag drömt bort mig så pass att jag inte ens kunde hålla en kopp. Torkade upp allt snabbt och åt upp resten av maten innan jag steg upp. Packade cykeln och kramade de jag kände hejdå.
Jag drog ut cykeln från hostlet och viftade till mig en taxi. Slängde in packningen i baksätet och band fast cykeln på taket. Vi åkte till utkanten av Kairo där han släppte av mig vid en större väg. Slängde på alla väskor på cykeln, tog på mig hjälmen för nu var det inte längre en dröm om äventyr utan på riktigt.
Hoppade upp på cykeln och tog ett första tramptag. Sakta men säkert blev bebyggelsen mindre, efter någon timme så stannade jag till på en bensinmack där jag köpte på mig vatten och en enlitersfanta. Fortsatte ut i öknen då det bara var jag, vägen och en del andra fordon. Cyklade ett tag till jag fick svänga av då ett gäng poliser vinkade in mig, de visade en stol dör de ville att jag skulle slå mig ner vilket jag inte misstyckte. Efter ett tag erbjöd den mig lite bönor, men tackade snällt nej då jag inte var hungrig och ville lägga några till mil bakom mig innan lunch/middag.
Efter att cyklat ca fem mil stannar jag till vid en vägkrog där jag åter möter en av poliserna som jag träffat ett par mil innan. Slår mig ner vid hans bord och snabbt samlas alla där inne i närheten av mig och är grymt nyfikna på vart jag kommer ifrån och vart jag ska cykla. Får in ett stort lass med mat som jag inte lyckas att äta upp, köper även med mig ett par paket mariekex vilket kan muntra upp humöret och ta fram de sista krafterna. Minns för dryg 10 år sedan när jag gjorde lumpen hur dessa gjorde susen, varför inte fortsätta på ett vinnande koncept?
Efter detta fortsätter jag min tur söder ut, mil efter mil cyklar jag. Får göra ett par stopp för vatten och vila kroppen i ett par minuter. Solen börjar sakta gå ner och bestämmer mig för att hitta en tältplats, vilket inte var det enklaste då jag ville ha den lite gömd. Till slut finner jag en okej plats och slår upp tältet mitt under solnedgången. Låser cykeln och kryper in i tältet medan jag låter ena sidan vara öppen så att jag kan njuta av solnedgångens vackra ljus på himlen innan jag stänger till tältduken.
Hade under min första dag cyklat ca 8 mil. Att krypa ner i sovsäcken och sträcka ut kroppen var underbart. Klockan var ju endast 18, mörkret hade fallit in och funderingarna på att läsa i en bok fall snabbt bort i förmån till sömn. Somnade och vaknade till lite efter midnatt. Gick ut i nattkylan och sträckte på mina ömma ben. Det kändes helt klart att det cyklats åtta mil, en sak kroppen inte var van vid.
Morgonen därpå runt halv sju hade det ljusnat, dock hade inte solen gått upp. Jag kröp ur sovsäcken huttrandes då skillnaden var stor, inte befann jag mig i varma Egypten? Bestämde mig för att packa ihop allt och fortsätta till El Faiyum som inte borde vara mer än ca 20 kilometer bort. Tog upp ett paket kex som jag fäste på styret och fortsatte min färd söderut. Träningsverken jag hade känt efter midnatt var mindre, dock kände jag mig stel i hela kroppen och lite snuvig. Allmänt orkeslös och frösen då värmen ännu inte hade infunnit sig. Vid klockan nio var jag framme vid El Faiyum, stannade till för att värma mig med en kopp te innan jag fortsatte färden söderut.
Jag fortsatte färden syd-öst mot Beni Suef och Nilen. Landskapet nu var som helt förbytt, från öken till gröna odlingar och byar titt som tätt. Vägen var även den betydligt mindre och trevligare att cykla på. Sakta rullade jag framåt och hejade på folk. Stannade till ibland för att bara sätta mig på backen och njuta av landskapet. Längs vägen gick även en biflod till Nilen vilket gjorde det mer naturskönt.
Närmade mig till slut Beni Suef och blev invinkad av ett par poliser som undrade vart jag var på väg. Förklarade att jag sökte efter ett hotell. De pekade åt vilket håll jag nu skulle cykla och jag begav mig ditåt. Efter att frågat ett dussin folk så mötte jag en kille, säkerhetsvakt på några av de större hotellen i Sharm el-Sheik som nu visade mig vägen till ett prisvärt hotell.
Tog rummet utan att kolla på det först och kånkade upp allt utan cykeln som jag fick ha i ett rum på bottenvåningen. Jag tog mig en skön dusch för att sedan inta sängen, sov i ett par timmar innan jag vaknade utsvulten. Kände mig kraftlös och beslöt mig att äta middag på hotellets restuarang, en halv kyckling, ris, sås, bröd, sallad och en stor kall öl. Blev den dyraste måltiden hitills (50egp) men ack så välbehövd och värd pengarna just då i alla fall.
Resten av dagen och kvällen spenderade jag på rummet framför teven som ingick. Vaknade dagen därpå något bättre, men beslöt mig snabbt för ytterligare en natt på hotellet för att samla krafter och för att bli frisk från förkylningen.
Tyvärr så kommer inga foton nu då jag bara har tillgång till wifi och min iPod Touch, men kommer upp inom sinom tid 
.
// Daniel
View Comments
Kairo, en underbar stad i kaos
January 14, 2010 by Daniel Peterson, under Africa 2010.
Efter att lämnat hemmet i lilla Nässjö satt jag på tåget mot Lund som var försenat i en timme. Kramade familjen hej då och lastade på cykel och resterande packning på lämplig plats i närheten av mitt säte. Nu gled jag mot nya äventyr, en ny resa. Resfebern hade inte kommit ännu, men ändå fanns det en känsla som jag hade för ett flertal år sedan nämre våren 2005 när jag lämnade Sverige för min första resa ensam med ryggsäck. Nu var det som att ta oskulden igen, testa på något nytt outforskat på sätt och vis. Bli utelämnad till mig själv, utrustningen och länderna jag kom till. Visste jag vad jag gav mig in i? Fått en hel del tips och inspiration längs vägen hit och känner en stor drivkraft att testa på långfärdscykling som resesätt, fan detta ska bli fett tänkte jag när tåget till slut anlände till Lund.Caner, en vän jag träffade i Istanbul mötte upp mig och tillsammans släpade vi mitt bagage till hans studentrum nära stationen. Vi tog oss en promenad efter detta för att bland annat köpa ett tält jag lagt undan, MSR Hubba Hubba. Dagen därpå var det fika och puben som hägrade tillsammans med diverse vänner som bor i Malmö och Lund innan det var dags för sista natten på länge i Sverige.
Morgonen därpå var det dags att ge sig iväg, hoppade på tåget till Kastrup för att sedan checka in allt, ett visst pirr kom då funderingarna på hur mycket övervikten skulle kosta. Notan slutade på ca 450 SEK för den extra väska jag hade med mig. Betalde och checkade in allt. Snart var jag ombord på planet till London för att nästan landa direkt.
En lång väntan på Londons största flygplats blev det, dock kunde jag inte låta bli att köpa en 15-årig Glenfiddich samt ett par hörlurar. Spenderade resten av tiden med en uberdyr hamburgare, musik och en bok.
Flyget till Kairo blev en fröjd, bra med benutrymme, vitt och rött samt whisky tillsammans med god mat. Han med en film och lite i boken innan jag var framme i Kairo. Nu var det bara näst problem, hade allt kommit fram? Jo båda mina kollin kom fram på bandet, när jag greppade cykelkartongen fick jag många blickar och någon kommentar med undran på innehållet. Fann min taxi som jag delade med tre andra plus chaffören då. Packningen då, jo bilen var fylld till max samt att 2/3 av kartongen stack ut från bagagen.
Äntligen var jag framme, seg efter resan och alkoholen på flyget. Hälsades välkommen av personalen på hostlet som genast kände igen mig. Vi satt uppe någon timme och diskuterade en massa.
Dagen därpå var det dags att börja meka med cykeln. Pulsen ökade på nån sekund när jag inte kunde finna mitt multiverktyg… Hade jag glömt de hemma? Hade det försvunnit på flygplatsen? Det visade sig till slut att den hade glidigt djupt under sängen vilket jag såg efter några timmar. En förbaskat skön känsla infann sig i kroppen medan jag började skruva ihop cykeln.
Efter att Spenderat några dagar med allmänt fix med cykeln gav jag mig till svenska ambassaden för att få ett brev jag måste ha till mitt sudanvisum senare samt att jag åkte till Ethiopiens ambassad eller rättare sagt trodde jag att jag åkte dit. Det visade sig efter någon timme att ambassaden hade flyttats och greppade snabbt en ny taxi som tog mig till rätt adress. Väl där insåg jag mitt andra misstag, passfotona låg kvar på hostlet. Tog en taxi tillbaka för att hämta de förbannade foton och sedan tillbaka efter en vilostund (pappersarbete med visum är nog det värsta jag vet) betalde, lämnade passet och formuläret för att få visumet redan dagen efter.
Med visum och papper från två ambassader köpte jag på mig lite tonfisk och pasta för komma de äventyr det var nu snart dags att ge sig av. Målet var att ta taxi till Saqqarah vilket jag gör imorgon eller i övermorgon.
//Daniel
Ps. Glöm ej att kommentera
View Comments
Nu är det dags!
January 7, 2010 by Daniel Peterson, under Africa 2010.
Nu är det dags, cykeln och den resterande utrustningen är nedpackad i en cykelkartong samt i min ryggsäck. Livet och planerna har varit turbulent den sista tiden, Giselle som jag planerade resan med hoppade av och jag valde att fortsätta med planerna fast ensam medan andra personer dök upp mitt framför näsan på mig vilket är glädjande. För ett par dagar sedan beslöt sig en kille från Stockholmsområde Patrik att hoppa på min resa en bit. Han hade planerat att cykla genom Mellanöstern och Kina med en norrbagge, men beslöt sig att följa med mig en bit genom Afrika istället. Han liksom jag är sugna på att vandra och klättra lite i bergen runt Kenya och Tanzania.Vill tacka alla mina goda vänner för ert stöd under den långa arbetsamma höst samt de företag: Get Out, Cykodel, Hegethorns Foto, Vistaprint, BBD och min far Dennis som valt att sponsra mig på olika sätt. Vill även tacka er andra långfärdscyklister som gett mig tips och energi för att ta min cykeloskuld och cykla dessa mil genom Afrika.
Vill även tacka er som följer min resa genom bloggen genom att jag ska försöka uppdatera den så ofta jag kan med vackra foton och text. Mellan de större inläggen på bloggen kommer ni att kunna se kortare notiser genom twitter som även syns på bloggen och viss statistik som jag uppdaterar kontinuerligt. Ni kan även följa mig längs kartan som jag kommer att rita en linje den väg jag cyklar. Kartan kan förstoras och förminskas för att få en maximal överblick på vilka vägar och vart jag befinner mig.
Imorgon fredag startar min resa söderut med X2000 till Lund där jag stannar till Söndag morgon då flyget från Kastrup tar mig till Egyptens huvudstad Kairo. Väl där blir det att skruva ihop cykeln och umgås med mina egyptiska vänner under några dagar innan jag hoppar upp på cykeln och trampar iväg söderut mot nya äventyr.
Glöm inte att kommentera och prenumerera på bloggen.
//Daniel
View Comments
Merry Christmas & Happy New Year!
December 23, 2009 by Daniel Peterson, under Africa 2010.
View Comments
En skiss på min rutt genom Afrika…
December 17, 2009 by Daniel Peterson, under Africa 2010.
Observera att detta är en enkel grovskiss på vart jag ska cykla och mycket kan ändras![umap id="50915" tp="6" size="c" w="440px" h="600px" alignment="center"]
View Comments
Turbulent sista månad innan avresa…
December 10, 2009 by Daniel Peterson, under Africa 2010.
En mycket god vän uppe i norr gav mig smeknamnet “Nordman” under en resa i Balkan. Nu om något passar Nordmans låt från melodifestivalen 2005, ödet var min väg in väldigt bra på mitt turbulenta liv med allt som det innebär.
View Comments
Hot spots in Africa
December 4, 2009 by Daniel Peterson, under Africa 2010.
- En samling av intressanta platser längs reseruttenVisa Bike Tour på en större karta
View Comments
Cykeln börjar ta form…
October 15, 2009 by Daniel Peterson, under Africa 2010.
View Comments
Ett nytt äventyr träder fram…
October 11, 2009 by Daniel Peterson, under Africa 2010.
Under några års resande som backpacker har jag träffat på många olika individer som rest på olika sätt. Vissa individer har cyklat medan andra har tagit sig fram till fots osv. Mot slutet av min senaste resa började jag tröttna på att tajma in bussar och sitta i dem under längre tider samt att transportera mig mellan olika städer. Jag åkte hem en månad tidigare än planerat då jag tappat gnistan. Känslan som jag hade i bussarna i Turkiet var inte samma som jag haft innan. Olika resminnen dök upp och snabbt kom jag in på cykling vilket jag diskuterade vilt med en fransman som jag mötte i Jordanien. Tillsammans med den inspiration som Lars Bengtsson, Stefan Pinckney, Janne Corax med flera har gett mig började jag diskutera hej vilt med olika långfärdscyklister vilket ledde till en ny cykel och en resrutt.(more…)
