Blog Entry

Strandsatt i Khartoum…

February 21, 2010 by Daniel Peterson, under Africa 2010.

Vi ankom till Khartoum med buss då Patriks hade behov av en större reparation. Navet på bakhjulet hade gett upp utanför Delgo och vi hoppades på en enkel lösning i Khartoum.

Efter att ha skruvat isär bakre navet på Patriks cykel insåg vi att den enda lösningen var att köpa ett nytt nav. Ett nytt problem uppstod nu, navet var av en ovanligare typ som inte fanns att få tag på. Efter några dagars mailkonversation och besök på det lokala DHL-kontor så skulle skeppshult beställa navet till Khartoum. Efter några dagar kom även Adam fram efter några dagars hård cykling som tagit musten ur honom och tog ett uppehåll. På fredagkvällen fick Patrik ytterligare ett mail, skeppshult ville ha en adress och DHL-kontoret dög helt plötsligt inte. Patrik mailade iväg seglingsklubbens adress och vi båda hoppades på att de kunde skicka navet redan dagen därpå dvs på lördagen. Vi båda kände oss strandsatta, men gjorde allt för att hålla uppe humöret.

Vi testade allt från pizza till hamburgare i huvudstaden men maten var inte den bästa vi ätit. En dag på väg tillbaka efter en lunch såg vi en restuarang som såg mer västerländsk ut. Vi gick in och fick med oss en meny, hade vi funnit ett guldställe tros? Senare på kvällen gick vi dit med ett Swiss par. Maten var god, men servisen kan man diskutera. Patrik fick fel mat och Adams tallrik glömde de gå ut med och fick värma maten igen.

 Dagen därpå åkte vi med några overlanders vi lärt känna på färjan från Aswan på Nuba wresling. Efter att ha följt dagens matcher fick Patrik och Adam för sig att de ville ge sig in i en egen kamp. De båda gick till ringens mitt och började härma deras dans och snabbt samlades det folk runt om dem, det blev omtyckt kamp som Patrik vann och försvarde den svenska stoltheten. De båda lyftes upp av flera Sudanier som gick runt med dem en stund innan vi tog farväl och åkte tillbaka till seglingsklubben. Vi alla gick snart till restuarangen vi dagen innan besökt för middag och en musiktävling av något slag. Trots den dåliga servicen så hade de god mat. Ett norskt band var på besök och rockade loss, men i övrigt så lät det lite sisådär. Tror att även melodifestivalen eller dansbandskampen skulle slå detta med hästlängder vilket säger mycket.

 Dagen därpå bestämde vi oss för att lifta till Port Sudan, ca 800 km. Vi lämnade våra cyklar och en större del av vår utrustning på seglingsklubben för att resa lätt. Vi fick lift rätt snabbt, redan efter ca 100 meter på en bro över den Blå Nilen. Vi fick åka till busstationen med denna killen för att ta oss vidare med ett par andra bilar till utkanten av Khartoum. Efter en stund fick vi lift med en långtradare som tog oss till en stad som heter Atbara som ligger ca 300 km från Khartoum. Vi tog in på ett hotell och gick runt på stadens gator under kvällen efter en välbehövd dusch. Dagen därpå tog vi oss med en tuktuk till motorvägen till Port Sudan, efter En stund stannade en lastbil med en skön Sudanesisk chafför runt 25 år. Han tog oss österut mot röda havet. Vi stannade ett par gånger för att vila samt äta lunch vilket han bjöd oss på.  En gång råkade han svänga ut för långt i mitten och en mötande lastbil for snabbt förbi nära oss och vi tre kollade på varandra något chockade. Mot slutet så var vägen avstängd och han svängde av till den gamla som slingrade sig mellan bergen. Han ökade även farten och vi svängde fram och tillbaka och lyfte nästan när det var någon mindre kulle kändes det som. Vi var något nervösa tills vi åter kom ut på den nya vägen och pustade ut. Vi blev stoppade vid en checkpoint där de ville ha pengar av oss vilket vi misstyckte, Adam gick till poliserna och sa “nono” vilket de snart accepterade. Han stannade utanför sitt bolags kontor där vi hoppade av och tackade för oss för att sedan ta en buss in till stan.

Efter att letat efter hotell ett bra tag fann vi ett billigt för ca 15 kr. Vi checkade in och tvättade oss rena för att sedan leta reda pån smaskig måltid då vi endast fått i oss en liten lunch. Vi tog oss snart till en liten uteservering vid hamnen där vi åt en kycklingburgare var innan sängen kallade, nja den var inte så härlig som jag hade hoppats på visade det sig. Uttrycket “man får vad man betalar för” visade sig stämma rätt bra med det hotell vi funnit för natten. Myggorna som flög runt i rummet samt den kladdiga värmen gjorde att vi alla tre fick en värdelös natt med allt för lite sömn. Vaknade upp flera gånger helt kladdig av värmen och kliande myggbett. Kändes nästan som om det fanns bedbugs i sängen. Alla tre hade samma åsikt på morgonen därpå, ett nytt hotell!

Morgonen därpå gick jag in i en av duscharna med kallvatten, spolade mig ren och vaknade till från tröttheten. Både Adam och Patrik såg trötta ut, men efter en stund var vi alla tre uppe på benen och ville lämna stället. Vi tog med oss vår packning för att sedan leta upp ett nytt hotell, stannade till vid ett växlingskontor då mina Sudanesiska pund var mer eller mindre slut och fick sedan en vägvisare med mig som visade oss vägen till en gata med ett flertal hotell på. Vi gick in i ett par stycken som var fullbokade för att till slut finna ett med både AC och TV i. Dock så tyckte vi att priset på ca 60 kr/person var lite saftigt och fortsatte leta. Vi gick runt på marknaden för att inte finna några mer hotell och beslöt oss för att gå tillbaka och ta rummet.

Vi tog en taxi till en pir där vi kunde hoppa i havet, väl där träffar vi Ibrahim vilket visar sig vara en hyvens kille som vi bestämmer för att möta upp senare. Vi badar en stund innan vi åker tillbaka till hotellet för att vila från solen som steker på. Patrik ringer sedan Ibrahim och vi möter sedan upp honom och en annan Sudanes på enklare restuarang. Vi äter en burgare var för att sedan gå till hamnen där vi röker vattenpipa och diskutera lite av varje. Hans vänner dyker snart upp och vi promenerar iväg. De frågar oss om vi vill smaka på lokal sprit (hembränt då alkohol är förbjudet i Sudan) vilket vi tackar ja till. Vi hoppar senare in i en bil som tar oss till en isfabrik där en av hans vänner bor i ett inrett rum. Vi slår oss ner, blir bjudna på en shot var vilket får räcka för min del. Vi stannar där en stund innan vi tar oss tillbaka till hotellet genom att Adam testkör deras bil.

Morgonen därpå bestämmer Adam sig för att lifta tillbaka till Khartoum medan Patrik och jag vill stanna kvar ytterligare en dag för lite bad. Vi möter upp Ibrahim på samma restuarang som föregående dag på eftermiddagen, följer oss till ett internetcafe för att sedan gå till vårt hotell där vi fastnar ett tag. Han bjuder med oss till en fest ikväll igen vilket jag tackar nej till då vi ska upp vid fem, men Patrik följer med honom och kommer hem runt midnatt.

Klockan ringde tidigt på morgonen, det var dags att ta oss till bussen. När vi packat klart allt så knackar det på dörren, en av Ibrahims kompisar står utanför något onykter och väntar på oss. Snart så dyker även Ibrahim och ett par andra av hans vänner upp och kör oss till bussen. Vi tackar för oss och hoppar på bussen. Bussturen på ca 800km tar en evighet känndes det som, blev yr och trött de sista timmarna vilket säkert berodde på att jag bränt ryggen dagen innan när vi badade i någon timma. Att Patriks nav inte skickats av olika anledningar. DHL hade ingen upphämtning vid skeppshults lager skrev de och ville inte köra de tio milen till Jönköping vilket kan vara förståligt, men komma på detta efter 1,5 vecka känns lite surt då vi sitter fast i Sudan. Vi rullade på ett par timmar till innan vi kom till Khartoum runt 19 på kvällen. Vi var båda sega och ville till seglingsklubben och tog en taxi. Väl på plats mött vi Adam som hade väntat in oss för middag då han skulle cykla vidare dagen därpå. Efter lite diskuterande så bestämde Patrik att han skulle låta en vän flyga ner till Addis Ababa, huvudstaden i Etiopien med navet och vi tar bussen söderut imorgon lördag.

Lite tråkigt när delar går sönder så att man blir strandsatt, men man får göra det bästa av situationen. Det tråkiga med denna händelse är att det tog över en och en halv vecka för Skeppshult att veta att de inte kunde skicka med DHL. Att en cykel från dem bara håller 500 km känns lite tråkigt även om man kan ha otur på vägen såklart. Dock kan man tycka att de kunde vara mer måna om deras egna varumärket.

// Daniel

For att fa ett annat perspektiv pa handelserna kan ni surfa in pa: http://pattepk.com och lasa Patriks blogg.

• Kommande resa

  

• Statistik med cykel
  Tid på sadeln: 4,5 månader
  Antal länder: 6
  Cyklade kilometer: 3000 km
  Längsta distans på en dag: 130 km
  Snabbaste fart: 79 km/h
  Antal punkteringar: 1
• Tidigare resor

  

  

  

  

  

  

  

•