Blog Entry

De sista tramptagen i Egypten…

February 2, 2010 by Daniel Peterson, under Africa 2010.

Efter några längre dagars cykling rullade jag som jag tidigare nämnt in på Luxors välkända gator, såg hästkärror med bleka vita turister och stora turistbussar fulla med turister från främst Hurugada. Kontrasten mot den senaste tiden efter jag lämnade Kairo var nu stor. Jag rullade framåt på Kairos gator, nådde snabbt Luxor temple för att svänga av mot tågstation. Jag kände igen mig, svängde in på en liten gata och ännu en sväng och nu var jag utanför hotellet där jag spenderat drygt en vecka drygt ett år tidigare.

Direkt vid ankomst blev jag igenkänd, personalen kom ihåg mig komiskt nog. Fick ett rum som jag tidigare berättat och försvann snabbt till donken för en stor burgare. Dagarna därefter flöt på, gjorde inte så mycket av det turistiga denna gång utan strövade mest runt på Luxors gator. En dag tog jag och ett amerikanskt par (som hyrde cyklar) en cykeltur på 15 km till “westbank” för att sedan avsluta med en kall god öl innan de for vidare till Hurugada. En hel del av tiden har jag spenderat med de som äger och arbetar på hostlet samt att jag pysslat med utrustningen i väntan på Patrik som jag ska slå följe med från Aswan ska dyka upp.

På kvällen den 29/1 väntade jag ivrigt på semifinalen mellan Egypten och Algeriet. Köpte mig en Egyptisk flagga och såg sedan matchen på hotellet med en del Egyptier och några andra gäster. Matchen var hård med bl.a. tre röda kort och en straff mot Algeriet som till slut förlorade med 4-0 till Egyptiernas glädje vilket märktes både på hostlet och på Luxors gator. Greppade min systemkamera efter matchens slut och begav mig ut, det var folkfest!

Barn som gamla, kvinnor som män var glada och viftade med den Egyptiska fanan med stolthet. Bilar, motorcyklar, lastbilar, ja allt som kunde rulla användes för att köra runt, blinka med lamporna, tuta och inte minst vifta med flaggorna samtidigt som de skrek ut sin glädje över segern. Eld sprutade ut från spreyburkar, någon enstaka Algerisk flagga brändes och en mängd ungdomar tågade runt i en stor folksamling för att fira. Kameran gick varm, mörkt ute med mycket rörelse hjälpte mig knappast, men med hög ISO och manuella inställningar fick jag några bra foton i alla fall. Firandet höll på långt in på natten, vilket jag hörde innan mina ögon slöts och jag somnade in långt in på natten.

Jag beslöt mig för att vänta in finalen i African Cup mellan Egypten och Ghana i Luxor där jag kände lite folk. Tidsmässigt var det lugnt, då jag skulle anlända till Aswan den 4:e, då Patrik skulle komma ner med tåget. Båten från Aswan til Wadi Halfa gick enligt all information jag fått tag i på måndagar, vi skulle åka söderut den 8:e. Dagarna i Luxor rullade iväg, tog bland annat en cykeltur runt Karnak village och promenerade runt en del i Luxor. Läste lite i min bok, drack te och någon öl blev det med i väntan på fortsättningen. En kväll blev jag uppbjuden till grannhostlet av en egyptier, drack en öl på deras takterass, snackade med en fransman och en sydkorean innan jag gick tillbaka till mitt.

Den stora dagen kom, finalen i African Cup i Angola med Egypten och Ghana. Det skulle bli stor folkfest om Egypten vann denna sista match i turneringen. Folk skulle ut på gatorna, vifta med flaggorna och sjunga. Det skulle firas större än förra matchen då det fanns mycket glädje ute på gatorna.

Nu var det dags, klockan var snart 18 och matchstart. Jag och killen som driver gick ner till Nilen och alla dess uteserveringar där vi mötte upp han kompis och ett äldre engelskt par på en av serveringarna. Matchen var olidligt spännande ända till slutet då Egypten avgjorde matchen med 1-0. Ghana hann aldrig komma tillbaka på de minuter som återstod och faktum var att guldet var Egyptiens.

Glädjen var stor vilket syntes på Luxors gator, likt efter semifinalen fast större och detta höll på länge. Var ute pa gatorna och fotade lite innan det var dags för hotellet och en bärs till. Kollade på en egyptisk kanal där de visade med stolthet firandet i Kairo och repriser från Egyptiens mål i cupen.

Dagen därpå gick jag upp runt halv nio, tog mig en härlig dusch för att sedan äta frukost. Gick sedan ner på rummet och började packa ner allt i packväskorna och bar ner dem till receptionen tillsammans med cykeln. Det var nu äntligen dags att röra på arslet igen, hade haft en viss längtan till att cykla igen, tog förvisso ett par kortare turer runt i Luxor då det kändes som om jag flög fram i och med att jag cyklade utan packning. Nu var cykeln åter fullpackad och redo för nya mål. Klockan hade dock hunnit bli kvart i tio vilket jag inte gillade.

Jag gav mig iväg mot västbanken för att komma ut från stan, snart var jag flera kilometer söder om Luxor och trampade på med stor energi i benen. Fick trampa på med racerfart en gång då en argsint hund började jaga mig, detta var andra gången detta hände mig på denna resan. Jag trampade upp cykeln i runt 35 km/h och fräste åt hunden, var även beredd på att ge den en spark om det skulle behövas. Jag fortsatte färden söderut och med några kortare obligatoriska stopp vid checkpoints fick jag till slut poliseskort efter ca 50 km, tog en längre lunchpaus efter 60 km för att njuta av lite pasta, tonfisk och apelsin. Fick dessutom lite bröd av de snälla konstaplarna som jag bredde på lite mjukost på. Hungern var ett faktum, smälde i mig lite bröd medan jag kokade pastan för att sedan avnjuta den med tonfisk och ketchup från donken .

Fortsatte söderut och cyklade på med en bra fart, kilometrarna bara försvann bakom mig och snart hade jag cyklat över 100 km, efter att cyklat 20 km till så såg jag en kyrka mitt i en by, då klockan började bli mycket så cyklade jag in mot den på byns gropiga smågator. Väl på plats så var kyrkan igenbommad och jag mötte en polis och några andra män utanför. Försökte förklara att jag ville sova där över natten, men så lätt skulle det inte bli skulle det visa sig. Fick snällt följa med polisen till polishuset där jag försökte få dem att låta mig tälta vid polishuset, meb icke. Det diskuterades att jag skulle tillbaka till närmsta staden 20 km norr vilket jag absolut inte ville, till slut så kom de överens om att jag skulle cykla till nästa stora stad med hotell i ca 50km söderut. Solen hade gått ner och jag ville inte sitta i en polisbil dessa kilometrar så jag sa att jag skulle cykla, efter lite diskuterande så lät de mig cykla, tog mig ca 10 km söderut där jag fann bergskullar efter en by. Svängde snabbt av vägen och cyklade en bit för att sedan snabbt och tyst leda cykeln bakom en kulle, till slut fann jag en lämplig plats att slå upp tältet på lagom dold av kullen och mörkret. Efter att ha ätit en apelsin kröp jag in i tältet, kände mig inte så hungrig så beslutade mig att koka lite pasta till frukost morgonen därpå och somnade till slut till lite Bob Marley.

Morgonen därpå vaknade jag runt sex, öppnade upp ytterduken och låg kvar i sovsäcken och kollade ut i någon timme. Det var ännu kyligt, så jag tog det lugnt, vid sju steg jag upp tände multibränsleköket och kokade upp vatten för morgonens te och pasta. Packade sedan ihop allt och gav mig iväg runt kvart över åtta.

Det blev en seg start på dagen, trampade på upp och nedför den kuperade terrängen. Det kändes som om kroppen ännu inte vaknat. Efter ca 25 km stannade jag till efter en järnvägsövergång, bytte ut den tomma vattenflaskan och satte mig ner vid vägkanten och njöt av morgonsolen och läste ett kapitel i min bok, klockan var bara halv tio.

Jag fortsatte att cykla söderut, det gick lättare nu efter vilan. Efter att ha cyklat ca 60 km totalt så svängde jag in på en ambulansstation för att sätta mig och kanske få lite te. Blev kvar där i ett par timmar, fick te och god Egyptisk mat som mättade hungern. Såg även på en film på deras tv medan jag vilade mig. Efter den utsökta måltiden var det nu dags att ta tag i de sista 30 km till Aswan och det slutliga målet i Egypten.

Trampade på efter några timmars vila samt med en överfylld mage. Vägen blev av bättre kvalité och jag rullade framåt, bitvis hade jag Nilen vid min sida för i andra ögonblicket ha palmer och skördemark. På andra sidan vägen var det mer brunt, bergigt, sandigt och ibland bebyggelse. Snart så rullade jag in på Aswans gator. Fann till slut ett billigt hotell som jag släpade upp cykeln till.

Nu var jag äntligen framme vid mitt slut av den första etappen, Egypten. Den enda vägen in till Sudan som är öppen för cyklister är med båt till Wadi Halfa. Där börjar cykeln åter börjar att rulla söderut genom öknen till Khartoum, huvudstaden i Sudan.

Glöm inte att kommentera .

//Daniel

• Kommande resa

  

• Statistik med cykel
  Tid på sadeln: 4,5 månader
  Antal länder: 6
  Cyklade kilometer: 3000 km
  Längsta distans på en dag: 130 km
  Snabbaste fart: 79 km/h
  Antal punkteringar: 1
• Tidigare resor

  

  

  

  

  

  

  

•