Blog Entry

De första tramptagen…

January 18, 2010 by Daniel Peterson, under Africa 2010.

Vad hade jag gett mig in på, cykla genom en kontinent. Galenskap? Om andra kan göra det så kan jag göra eller? Vad händer första dagen, hittar jag något boende eller kanske någon tältplats? Frågorna var många i mitt huvud och starkast under den sista frukosten i Kairo. Nu var det verkligheten, låta ödet avgöra vart någonstans jag ska sova äta och skita.

Snabbt kom jag tillbaka till nuet när jag råkade tappa koppen teet på golvet, glasskärvor flög och teet skvätte. Här satt jag och skämdes för att jag drömt bort mig så pass att jag inte ens kunde hålla en kopp. Torkade upp allt snabbt och åt upp resten av maten innan jag steg upp. Packade cykeln och kramade de jag kände hejdå.

Jag drog ut cykeln från hostlet och viftade till mig en taxi. Slängde in packningen i baksätet och band fast cykeln på taket. Vi åkte till utkanten av Kairo där han släppte av mig vid en större väg. Slängde på alla väskor på cykeln, tog på mig hjälmen för nu var det inte längre en dröm om äventyr utan på riktigt.

Hoppade upp på cykeln och tog ett första tramptag. Sakta men säkert blev bebyggelsen mindre, efter någon timme så stannade jag till på en bensinmack där jag köpte på mig vatten och en enlitersfanta. Fortsatte ut i öknen då det bara var jag, vägen och en del andra fordon. Cyklade ett tag till jag fick svänga av då ett gäng poliser vinkade in mig, de visade en stol dör de ville att jag skulle slå mig ner vilket jag inte misstyckte. Efter ett tag erbjöd den mig lite bönor, men tackade snällt nej då jag inte var hungrig och ville lägga några till mil bakom mig innan lunch/middag.

Efter att cyklat ca fem mil stannar jag till vid en vägkrog där jag åter möter en av poliserna som jag träffat ett par mil innan. Slår mig ner vid hans bord och snabbt samlas alla där inne i närheten av mig och är grymt nyfikna på vart jag kommer ifrån och vart jag ska cykla. Får in ett stort lass med mat som jag inte lyckas att äta upp, köper även med mig ett par paket mariekex vilket kan muntra upp humöret och ta fram de sista krafterna. Minns för dryg 10 år sedan när jag gjorde lumpen hur dessa gjorde susen, varför inte fortsätta på ett vinnande koncept?

Efter detta fortsätter jag min tur söder ut, mil efter mil cyklar jag. Får göra ett par stopp för vatten och vila kroppen i ett par minuter. Solen börjar sakta gå ner och bestämmer mig för att hitta en tältplats, vilket inte var det enklaste då jag ville ha den lite gömd. Till slut finner jag en okej plats och slår upp tältet mitt under solnedgången. Låser cykeln och kryper in i tältet medan jag låter ena sidan vara öppen så att jag kan njuta av solnedgångens vackra ljus på himlen innan jag stänger till tältduken.

Hade under min första dag cyklat ca 8 mil. Att krypa ner i sovsäcken och sträcka ut kroppen var underbart. Klockan var ju endast 18, mörkret hade fallit in och funderingarna på att läsa i en bok fall snabbt bort i förmån till sömn. Somnade och vaknade till lite efter midnatt. Gick ut i nattkylan och sträckte på mina ömma ben. Det kändes helt klart att det cyklats åtta mil, en sak kroppen inte var van vid.

Morgonen därpå runt halv sju hade det ljusnat, dock hade inte solen gått upp. Jag kröp ur sovsäcken huttrandes då skillnaden var stor, inte befann jag mig i varma Egypten? Bestämde mig för att packa ihop allt och fortsätta till El Faiyum som inte borde vara mer än ca 20 kilometer bort. Tog upp ett paket kex som jag fäste på styret och fortsatte min färd söderut. Träningsverken jag hade känt efter midnatt var mindre, dock kände jag mig stel i hela kroppen och lite snuvig. Allmänt orkeslös och frösen då värmen ännu inte hade infunnit sig. Vid klockan nio var jag framme vid El Faiyum, stannade till för att värma mig med en kopp te innan jag fortsatte färden söderut.

Jag fortsatte färden syd-öst mot Beni Suef och Nilen. Landskapet nu var som helt förbytt, från öken till gröna odlingar och byar titt som tätt. Vägen var även den betydligt mindre och trevligare att cykla på. Sakta rullade jag framåt och hejade på folk. Stannade till ibland för att bara sätta mig på backen och njuta av landskapet. Längs vägen gick även en biflod till Nilen vilket gjorde det mer naturskönt.

Närmade mig till slut Beni Suef och blev invinkad av ett par poliser som undrade vart jag var på väg. Förklarade att jag sökte efter ett hotell. De pekade åt vilket håll jag nu skulle cykla och jag begav mig ditåt. Efter att frågat ett dussin folk så mötte jag en kille, säkerhetsvakt på några av de större hotellen i Sharm el-Sheik som nu visade mig vägen till ett prisvärt hotell.

Tog rummet utan att kolla på det först och kånkade upp allt utan cykeln som jag fick ha i ett rum på bottenvåningen. Jag tog mig en skön dusch för att sedan inta sängen, sov i ett par timmar innan jag vaknade utsvulten. Kände mig kraftlös och beslöt mig att äta middag på hotellets restuarang, en halv kyckling, ris, sås, bröd, sallad och en stor kall öl. Blev den dyraste måltiden hitills (50egp) men ack så välbehövd och värd pengarna just då i alla fall.

Resten av dagen och kvällen spenderade jag på rummet framför teven som ingick. Vaknade dagen därpå något bättre, men beslöt mig snabbt för ytterligare en natt på hotellet för att samla krafter och för att bli frisk från förkylningen.

Tyvärr så kommer inga foton nu då jag bara har tillgång till wifi och min iPod Touch, men kommer upp inom sinom tid .

// Daniel

• Kommande resa

  

• Statistik med cykel
  Tid på sadeln: 4,5 månader
  Antal länder: 6
  Cyklade kilometer: 3000 km
  Längsta distans på en dag: 130 km
  Snabbaste fart: 79 km/h
  Antal punkteringar: 1
• Tidigare resor

  

  

  

  

  

  

  

•